Att växa genom att anstränga sig
Ett av de vanligaste problemen som upprepas år efter år är hur man ska bedöma graderingar. Det händer att elever blir så nedslagna av att misslyckas i en gradering att de till och med slutar att träna karate. Det är en tränares plikt att ge eleverna en riktig gradering.
Graderingar utförs inte för att göra eleverna missmodiga, tvärtom, om de utförs på ett riktigt sätt bör de göras av en enda anledning, nämligen att framkalla elevernas inre kapacitet. Att avancera från en grad till en annan kan inte bara vara en tidsfråga. Man måste förtjäna uppflyttningen! Det är meningslöst att bli uppflyttad till en högre grad om man inte har förtjänat det och om det inte samtidigt leder till en djupare förståelse av vad Karate-Do innebär.
Det skulle vara falska förespeglingar om en tränare vilseledde eleverna genom att utlova graderingar efter en viss tid eller att inte utsätta dem för rättvis gradering. Fysisk styrka uppnår man genom övning och hård träning. Genom sådana erfarenheter ökar elevernas viljestyrka och målmedvetenhet.
Det är bara genom att vara så disciplinerad och genom att öva upp sin viljestyrka och målmedvetenhet och vara extremt uthållig som, oberoende av vad det kostar, eleverna till slut kan frigöra sin egen potential och finna sitt inre djup.
Om man inte kämpar, vinner man inget
Låt därför eleverna förstå att han eller hon kommer att tillta i styrka genom uthållighet och ansträngning. Glöm då inte att fortsätta försöka även när man misslyckas. Kom också ihåg: ju högre ambitioner man har, desto större svårigheter kommer man att möta.
Fullkomlig framgång kanske inte finns inom räckhåll för dem nu, men det som är realistiskt är att fortsätta att anstränga sig, och DET är framgång.
Ingen ansträngning är någonsin förlorad, därför att varje handling har en effekt.
Att tillägna sig teknisk skicklighet i en kampsport handlar om tid, och framför allt handlar det om att ANSTRÄNGA SIG.
Om det ska bli resultat beror på mig! – det bör var en Karate-kas motto.
Skrivet av Hanshi Ingo De Jong 2009