Här kan du läsa uppsatsen jag skrev inför den hedrande utnämningen till Shihan på det europeiska seminariet i Schweiz 2026.

Först kommer texten på svenska, efter den följer texten på engelska (please scroll down for English). Källförteckning efter den engelska texten.
Dojon – där vi följer vägen, med kropp, sinne och själ.
En uppsats av Emma Helgesson 2026
För 32 år sedan klev jag in i en dojo för första gången i mitt liv, och jag tränar fortfarande i Gojukai Seinan Karateklubb i Stockholm. Det är svårt att minnas exakt vad som hände den dagen, men sedan dess har jag utforskat den hård-mjuka stilen av den tomma handens väg. I den här uppsatsen vill jag skriva om min egen förståelse av dojon som plats, koncept och rum.
När vi kliver in i dojon för första gången beträder vi en ny fysisk plats med kroppen. Men kanske också en ny mental plats eller till och med i ett nytt sinnestillstånd. De nya, ovana intrycken kan för ett ögonblick tysta sinnets ständiga pladder och fylla oss med nyfikenhet, fascination och (förhoppningsvis) en vilja att lära oss och bli en del av alltihop. Detta kan faktiskt fylla vårt sinne med beslutsamhet och passion, så att vi med kropp och själ vill följa den här nya vägen i livet. I det här fallet: vägen inom Gojukai Karate-do.
Varför är då detta, vi kan kalla det ”upphöjda tillstånd” så skört? Vi lämnar dojon, går hem för att laga mat till familjen eller hinna med några sista arbetsuppgifter, tittar på underhållning eller scrollar på telefonen och låter sinnet fastna i sina vanliga hjulspår igen. För vissa elever innebär det att stänga dörren till dojon också att stänga av den nyfunna medvetenheten. Naturligtvis krävs det, precis som med allt annat i livet, lång tids träning för att skifta från ett tillstånd till ett annat. Det gäller såväl stärkandet av kroppen som stabiliseringen av sinnet och lyftandet av anden. Dessa mål – som kan verka överväldigande eller mycket avlägsna när man påbörjar sin resa – är likväl viktiga att hålla i sikte och sträva mot. Lyckligtvis får vi mycket stöd i dojon, både från vår Sensei och våra medtränande. Låt oss utforska detta stödsystem lite närmare.
Dojons juveler
Vi har turen att dojo-traditionen rymmer lärdomar för en hel livstid på vägen inom Karate-do. Vi kan kanske spegla detta i en annan väg för självutveckling: buddhismen. Inom buddhismen är ”de tre juvelerna” ett grundläggande begrepp: Buddha, Dharma (läran) och Sangha (den buddhistiska gemenskapen). Dessa tre juveler utgör kärnan i det som utövare söker sin tillflykt till.
Detta bör inte missuppfattas som att religion lärs ut i dojon; det här är en jämförelse mellan två kunskapssystem.
Läraren
Buddha är den fullt upplyste, läraren som fann vägen till befrielse. Det sägs att vi alla bär ett Buddha-frö inom oss.
Hur ser det ut i dojon? Där finns en lärare som vandrat vägen före oss, med djup kunskap om det vi strävar efter. En levande tradition av utveckling som visar att också vi ska kunna göra framsteg på vägen, precis som vår förebild gjorde.
I dojon är vår Sensei (som ordagrant betyder ”lärare”) vårt vägledande ljus; någon som har kommit längre på vägen och generöst delar med sig av sin kunskap. När vi tvivlar på vår egen förmåga kan vi finna stöd i vår Senseis framsteg och styrka – för visst kan också vi övervinna våra hinder.
Läran och teknikerna
Dharma är läran som Buddha förmedlade, vilken omfattar buddhismens grundläggande principer.
Hur ser det ut i dojon? Läran finns nedtecknad, men den lever också vidare i de tekniker vi tränar på i dojon.
Vi kan läsa böcker av mästare som Kaiso Gogen Yamaguchi och Saiko Shihan Yamaguchi för att utforska och förstå mer om Gojukai Karate-do. Men om vi inte kombinerar detta med fysisk träning kan vi aldrig ta steget från det intellektuella planet till verklig förståelse.
Gemenskapen
Sangha är gruppen av utövare som stöttar varandra i att följa Dharma.
Hur ser det ut i dojon? Våra träningskamrater stöttar oss varje gång vi dyker upp till träningen, och tillsammans strävar vi efter att göra framsteg på vägen.
I dojon visar vi respekt för både andra och oss själva genom vårt uppförande och genom att följa etiketten. Den här gemenskapen är något att hämta styrka ur och luta sig mot när vi, av en eller annan anledning, hamnar i obalans eller har svårt att se vägen framåt. Bredvid oss i gruppen står en annan person och tränar med fokus och målmedvetenhet, vi kan inspireras och låta vårt tunga sinne lyftas.
Upplysning – eller att vara en lykta
Att nå upplysning likt buddhorna ligger utom räckhåll för mig, och buddhismen är inte den väg jag har valt. Men det är inspirerande och trösterikt att veta att de grundläggande principer jag söker tillflykt i, faktiskt är vanligt förekommande inslag som visat sig värdefulla för tusentals och åter tusentals utövare på olika vägar.
Inom IKGA har vi en fyr att navigera efter – Saiko Shihan Yamaguchi – från vilken både visdom och vänlighet strålar starkt. Men kanske är bilden av en lykta mer passande. Det finns faktiskt ett buddhistiskt begrepp om den outsläckliga lyktan: lyktan som kan tända hundratusentals andra utan att dess eget ljus minskar. Att vara ett sådant ljus ligger kanske också utom räckhåll för mig; men det är (enligt min mening) en beskrivning som passar Saiko Shihan Yamaguchi.
Så, låt mig få vara en av de lyktor som tänds av den outsläckliga lyktan. Och låt Gojukais dojos världen över tända gnistan hos hundratusentals andra. Må vi utveckla oss själva, bidra till samhället och sträva efter världsfred.
Och alla orden jag har skrivit, och alla förhoppningar jag hyser inför framtiden, kommer från ett frö som såddes i dojon för omkring 32 år sedan. Dojon är sannerligen en märkvärdig plats.
The Dojo – where we practice Do,
with body, mind and spirit.
An essay – Emma Helgesson 2026
32 years ago, I did enter a dojo for the first time in my life, and I still train in Gojukai Seinan Karateklubb, Stockholm, Sweden. It is hard to remember exactly what happened that day, but since, I’ve been following the path of Gojukai Karate-do. I will try in this essay to write about my own understanding of the dojo as a place, concept and space.
The first time we enter the dojo we enter a new physical location with our body. But perhaps also a new mental location or state of mind. The new, fresh impressions may silence the mind’s ongoing chitchat for a moment and fill us with curiosity, fascination and (hopefully) a will to learn and be a part of it all. This may in fact fill us with determination and passion, it may raise our spirit to pursue this new path in life. In this case, the path of Gojukai Karate-do.
So why is this elevated state so brittle? We leave the dojo, go home to cook for the family or do some last-minute work tasks, watch some entertainment or scrolling our phone and let our minds get stuck again in its usual loop. So, for some students, closing the door to the dojo, includes shutting down their new found awareness. Of course, as with everything else in life, it takes a long practice to shift from one state to another. This applies to strengthening the body, stabilize the mind and elevate the spirit. These goals that can seem overwhelming or even elusive when starting on the path, are nevertheless important to keep in sight and strive for. Thankfully we have a lot of support in the dojo, our Sensei and our fellow students. Let us explore that support-system a little more.
The jewels of the dojo
Fortunate as we are, the tradition of the dojo includes teachings for a whole lifetime pursuing the path of Karate-do. Perhaps we can mirror this in a different path of self-development, the path of Buddhism. In Buddhism the three jewels is a fundamental concept: Buddha, the Dharma (the teachings), and the Sangha (the Buddhist community). These three jewels represent the core elements that practitioners take refuge in.
We should not misread this as if a religion is being teached in the dojo, but just as a comparison between two systems of knowledge.
The teacher
The Buddha is the fully enlightened one, the teacher who discovered the path to liberation. It is said that we all carry the seed of a Buddha inside us.
What about the dojo? A teacher, that walked the path before us, with a vast knowledge of something we strive for – and a hope that we can actually advance on the path too, as our role model did.
In the dojo the Sensei (lit. teacher) is our guiding light, someone who have travelled further on the path and generously share their knowledge. In times of doubt regarding our own ability, we can take refuge in our Sensei’s progress and strengths – surely us too, can overcome our obstacles.
The teachings and techniques
The Dharma are the teachings expounded by the Buddha, which include the fundamental principles of Buddhism.
What about the dojo? Teachings are written down but also alive in the techniques we practice in the dojo.
We can read books by masters such as Kaiso Gogen Yamaguchi and Saiko Shihan Yamaguchi to explore and understand more about Gojukai Karate-do, but if we don’t combine this with physical exercises, we can never pass the border of the mind to the fields of true understanding.
The community
The Sangha is the group of practitioners who support each other in following the Dharma.
What about the dojo? Our fellow students in the dojo support us each day we show up for class, striving together to make progress on the path.
In the dojo, we show respect for others and ourself through the way we behave and follow etiquette. This fellowship is something to find strength in and to lean on, when we for one reason or another find ourself out of balance or having difficulties to see the path clear.
Enlightenment – or being a lantern
To be enlightened like the Buddhas is not in grasp for me, and Buddhism is not the path I’ve chosen. But how inspiring and comforting to know that the fundamental concepts I take refuge in, is in fact widely spread elements that is proven valuable by thousands and thousands again of practitioners travelling different paths.
In IKGA, we do have a lighthouse we navigate by, Saiko Shihan Yamaguchi, from who both wisdom and kindness shines brightly. But maybe a better picture is the lantern. There is in fact a Buddhist concept about the inextinguishable lantern. The lantern that can light a hundred thousand others, without diminishing its own light. To be that light might neither be in grasp for me, that is (in my opinion) a description of Saiko Shihan Yamaguchi.
But let me be one of those lanterns lit by the inextinguishable light. And let the dojos of Gojukai all over the world light the spark in hundreds of thousand others. May we develop ourselves, contribute to the society and strive for world peace.
And all of these words I’ve written and all of these hopes I hold for the future comes from a seed planted in the dojo some 32 years ago. The dojo is indeed a remarkable place.
Sources
Websites:
www.kenshou.se/om-kyudo/
www.buddhism-guide.com/three-jewels/
Books:
Karate Goju-ryu by the Cat, Gogen Yamaguchi Kaiso
In the Buddha’s words an anthology of Discourses from the Pali Canon, edited and introduced by Bhikkhu Bodhi





