Här lär Du känna våra klubbmedlemmar lite bättre, nu den genuint budo-intresserade instruktören Sempai Richard Kahn.

– Hej Sempai, tack för att du tar dig tid att svara på några frågor och vara med i Profilen.
Vilket år började du träna karate och varför blev det just Gojukai Seinan KK?

– Jag började träna karate när jag var 15 år, men inte Goju ryu utan Shukokai (Shito ryu). Efter några terminer tappade jag intresset eftersom ingen instruktör ansträngde sig för att förklara hur man skulle göra, utan man fick lära sig själv. Sedan dess har jag varit intresserad av karate men inte hittat rätt klubb.
20 år senare såg jag klubbens lappar uppsatta, och tog med mig min äldsta son Johan och började träna. Det passade oss bra eftersom det var träning i Aspudden och vi bor i Axelsberg.

– Vad är det som gör att du fortsätter engagera dig i Karate-do och gå till dojon efter alla år?

– Det enkla svaret är att jag alltid varit intresserad av budo i allmänhet, och karate i synnerhet.
Det mer personliga svaret är att jag tycker om disciplinen i budo.

– Med så många års erfarenhet, hur tycker du att träningen förändrats? Är det någon skillnad i klubbmedlemmarnas inställning till sin ”satsning”?

– Det har ju alltid funnits skillnader mellan olika medlemmars satsning, man satsar mer eller mindre. Men den stora skillnaden nu är väl att utbudet är så stort, både av budo och av andra fritidssysselsättningar.

– Har du märkt att människors inställning utanför dojon förändrats till karate?

– Egentligen inte, många uppfattar nog fortfarande karate som något märkligt, farligt och kanske spännande. Sanningen är väl att trots all information så vet dem flesta väldigt lite om budo / karate.

– Du har även tränat andra budo-arter, berätta!

– Jag började träna judo eftersom det var det enda som fanns i början av sextiotalet, då fanns bara tre klubbar i Stockholm. Budokwai, St. Eriks och Södra judoklubben i Gubbängen där jag tränade.
Sedan kom perioden med Shukokai. I 20-års ålder började jag träna jiujitsu som jag höll på med ca 10 år och blev graderad till nidan. Sedan blev tiden knapp då arbete och familj tog
mycket tid. I slutet av 80-talet började jag träna igen och valde då att börja i Gojukai Seinan. Jag gjorde ett uppehåll under en stor del av 90-talet då jag arbetade mycket samtidigt som jag startade ett eget företag. 2000 startade jag om tillsammans med min yngsta son Joakim.
Under en period tränade jag också Shindo Musu Ryu Jodo, som är ett helt system med stav, svärd, tanto etc, där jag är graderad till 3 kyu.

– Du har även ett stort intresse för karatehistoria och Budo. Finns det någon särskild bok/text du tycker att man som Goju-utövare inte får missa?

– Svår fråga, eftersom jag har många hyllor fulla med budo-litteratur, men Saiko Shihans böcker är det första en Goju-utövare inte får missa. Funakoshis böcker, med Karate-Do Kyohan i spetsen, om man vill höra en röst från generationen som spred karaten till Japan. Kan rekommendera även McCarthys böcker.
Överhuvudtaget har kvaliteten på budo-litteratur, blivit väldigt mycket bättre på senare år.

– Vad skulle du säga är kärnan inom Budo – vad är det egentligen vi tränar på? Eller: vad är viktigast för Dig?

– Som jag har förstått det är Budo en modern variant av Bujutsu, men rensat från dem mest riskabla teknikerna. Själv är jag mest intresserad av den del som kan betraktas som självförsvar, som Saiko Shihan säger i sina filmer, bunkai. Men för mig handlar Budo också om att utvecklas som person och att lära sig värdet av disciplin.

– Att undervisa är något som ingår i sin egen träning och utveckling, en del tycker att det är kul och andra har lite svårt att komma in i det. Har du några tips till den som är i början av sin ”tränar-karriär”?

– Man lär sig mycket av att se hur andra instruktörer lär ut och instruerar. Man funderar på vad man själv tycker är svårt / lätt att lära sig. Man behöver också komma ihåg att alla inte kan lära sig / förstå på samma sätt. Men mest genom att undervisa så ofta som möjligt, speciellt om man har svårt för det.

– Har du något speciellt ögonblick eller minne i ditt karate-liv som betyder mycket för dig och som du vill dela med dig av?

– Mina absolut främsta ögonblick inom mitt karate-liv är min gradering till shodan 2010 och min gradering till nidan 2015.
Träningarna med Saiko Shihan under internationella sommarlägren är också något att minnas.
Från då jag tränande jiujitsu minns jag också min första shodan gradering 1980 och nidan gradering 1982.

– Vad tycker du om att göra när du inte tränar karate?

– Jag läser mycket, inte bara om budo. Är intresserad av mat, vin, konst och av naturen.

– Då hoppas jag att du får tid för alla intressen i höst – och mycket karate förstås.
Tack Sempai Richard för att du tog dig tid att vara med i Profilen!