”Karate är ett andningshål för mig…”
Det händer inte sällan att karatekolleger frågar Heléne om råd när det gäller ont lite här och där. Som sjukgymnast hjälper hon gärna till. Själv använder hon karate som botemedel mot sin egen stress. ”Karate är ett andningshål för mig”, som Heléne själv uttrycker det.
”När jag är mest stressad får jag luft där”, fortsätter hon. Heléne jobbar nämligen långa pass och har många fritidsintressen. Hon spelar tennis, åker skridskor och skidor, simmar, vandrar och håller på med stavgång. ”Jag tycker om att hålla mig i form. Stavgång tillåter att jag kan träna samtidigt som jag njuter av naturen”, förklarar Heléne.
”I våras fick jag en skada. Det gav mig en tankeställare om att jag bör satsa på något mer än bara god fysik”, säger hon insiktsfullt. Därför lär hon sig bridge nu. En gång i veckan sjunger hon i en gospelkör. I oktober kan man höra henne på Globen, när Läkarmissionen samlar 300 körer från hela landet.
Även en tant kan träna
1994 började Heléne träna med Gojukai Seinan Karateklubb. På den tiden dansade hon kvällstid. Jobbet och studierna gjorde att hon istället ville träna på dagtid. ”Det var dock dåligt med möjligheter att dansa på dagen. Då såg jag en affisch med karateträning vid lunchtid”, berättar hon.
”Efter några träningstillfällen var jag verkligen imponerad. Alla accepterade att det kom dit en tant för att träna trots att de flesta på dåvarande lunchträningen var mycket yngre. Tjejerna var också färre vid den tiden”, påpekar hon.
Idag lunchtränar Heléne två gånger i veckan vid Fridhemsplan. Till dagträningen kommer nuförtiden mest vuxna och lika många tjejer som killar. Hon har brunt bälte (3:e kyu). ”Förr var svart bälte mitt mål. Nu tänker jag mer på att behålla kvalitén av det som jag har lärt mig. Någonstans går ju gränsen för det som jag kan lägga tid på och som jag förmår”, betonar hon.
Kata (förutbestämda rörelsemönster) gillar Heléne bäst. ”Det känns som koreografi. Vackert!”. ”Jag är dock dålig på kumite (fight) trots att adrenalinnivån är uppe”. Även grundträning tycker hon är viktigt, eftersom den ger henne kraften hon behöver i sitt jobb.
Hjälper idrottsmän
Heléne är sedan många år sjukgymnast på Ortopedmedicinskt Centrum på Kungsholmen. Vanliga patienter vill ha hjälp vid exempelvis diskbråck i nacke/ländrygg och förslitningar i knän/axlar. Idrottsmän behöver ofta både behandling vid skador och träningsråd för att utnyttja sina resurser optimalt.
Behandlingen består oftast av manipulation, mobilisation, muskelbehandlingar, töjningar och träning. ”Men eftersom många har ont, smärtbehandlar jag dem först med exempelvis akupunktur för att sedan komma åt det verkliga problemet”, förklarar Heléne.
Många karatekollegor har fått hjälp av Heléne i pauserna vid lunchträningen eller efter träningspasset. ”Jag gör då en snabb bedömning och ger tips på träning eller behandling. Några har kommit till min mottagning. Jag ser med glädje att jag kan hjälpa till”, säger hon avslutningsvis.
Text/Bild:
Konstantin Cosmin Irina, Aug. 2006
Det händer inte sällan att karatekolleger frågar Heléne om råd när det gäller ont lite här och där. Som sjukgymnast hjälper hon gärna till. Själv använder hon karate som botemedel mot sin egen stress. ”Karate är ett andningshål för mig”, som Heléne själv uttrycker det.
”När jag är mest stressad får jag luft där”, fortsätter hon. Heléne jobbar nämligen långa pass och har många fritidsintressen. Hon spelar tennis, åker skridskor och skidor, simmar, vandrar och håller på med stavgång. ”Jag tycker om att hålla mig i form. Stavgång tillåter att jag kan träna samtidigt som jag njuter av naturen”, förklarar Heléne.
”I våras fick jag en skada. Det gav mig en tankeställare om att jag bör satsa på något mer än bara god fysik”, säger hon insiktsfullt. Därför lär hon sig bridge nu. En gång i veckan sjunger hon i en gospelkör. I oktober kan man höra henne på Globen, när Läkarmissionen samlar 300 körer från hela landet.
Även en tant kan träna
1994 började Heléne träna med Gojukai Seinan Karateklubb. På den tiden dansade hon kvällstid. Jobbet och studierna gjorde att hon istället ville träna på dagtid. ”Det var dock dåligt med möjligheter att dansa på dagen. Då såg jag en affisch med karateträning vid lunchtid”, berättar hon.
”Efter några träningstillfällen var jag verkligen imponerad. Alla accepterade att det kom dit en tant för att träna trots att de flesta på dåvarande lunchträningen var mycket yngre. Tjejerna var också färre vid den tiden”, påpekar hon.
Idag lunchtränar Heléne två gånger i veckan vid Fridhemsplan. Till dagträningen kommer nuförtiden mest vuxna och lika många tjejer som killar. Hon har brunt bälte (3:e kyu). ”Förr var svart bälte mitt mål. Nu tänker jag mer på att behålla kvalitén av det som jag har lärt mig. Någonstans går ju gränsen för det som jag kan lägga tid på och som jag förmår”, betonar hon.
Kata (förutbestämda rörelsemönster) gillar Heléne bäst. ”Det känns som koreografi. Vackert!”. ”Jag är dock dålig på kumite (fight) trots att adrenalinnivån är uppe”. Även grundträning tycker hon är viktigt, eftersom den ger henne kraften hon behöver i sitt jobb.
Hjälper idrottsmän
Heléne är sedan många år sjukgymnast på Ortopedmedicinskt Centrum på Kungsholmen. Vanliga patienter vill ha hjälp vid exempelvis diskbråck i nacke/ländrygg och förslitningar i knän/axlar. Idrottsmän behöver ofta både behandling vid skador och träningsråd för att utnyttja sina resurser optimalt.
Behandlingen består oftast av manipulation, mobilisation, muskelbehandlingar, töjningar och träning. ”Men eftersom många har ont, smärtbehandlar jag dem först med exempelvis akupunktur för att sedan komma åt det verkliga problemet”, förklarar Heléne.
Många karatekollegor har fått hjälp av Heléne i pauserna vid lunchträningen eller efter träningspasset. ”Jag gör då en snabb bedömning och ger tips på träning eller behandling. Några har kommit till min mottagning. Jag ser med glädje att jag kan hjälpa till”, säger hon avslutningsvis.
Text/Bild:
Konstantin Cosmin Irina, Aug. 2006