Klubben hade sökt och fått pengar från Idrottslyftet för att träffas en dag och fokusera på rollen som instruktör och högre graderad inom karate-do. 10 glada medlemmar samt Conny Shihan och Sensei Emma som ledde evenemanget möttes kl 10.00 för att starta med ett pass kihon. Vi tränade och funderade på hur vi ska träna andra.

Som högre graderad instruktör räcker det inte att säga åt folk vad de ska göra – man ska också kunna komma med tips på hur de kan förbättra sig.

Bland annat pratade vi om vår kärna, ryggpelaren, och betydelsen av den hålls rak också i förflyttningar. Likaså ska höften hållas parallellt med golvet och vi ska snarare tänka oss att vi sjunker lite än gör den avskyvärda höjningen när vi förflyttar oss.

I neko ashi dachi lägger vi mycket tyngd bakåt, på hälen, på stödfoten. Detta ger en mer avslappnad ställning (och mindre kramp på smalbenssidan tyckte vissa).

Nästa pass åkte småmittsarna fram och vi pratade bl a om att barnen behöver öva med fasta ställningar och på räkning när de övar med mittsar. Vi påminde om att instruktören styr tempo och intensitet med rösten. Räkna med kraft och folk trycker på mera i teknikerna.

Att först förklara en övning, sedan låta folk prova och efter det föreslå förbättringar brukar vara bra. Men för mycket prat är en säker koncentrationsförstörare – det gäller att inte tappa tempot…

En helskön lunch i Bosöns restaurang ingick och lite diskussioner till kaffet. Vi inventerade hjärt-lungräddningskunskaperna och noterar att det i framtiden kan bli aktuellt med en kurs i ämnet även om flera var uppdaterade.

Vidare diskuterade vi klubbens nolltolerans mot dopning och droger samt vår välkommen-policy. Seinan KK välkomnar alla oavsett kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning. Vår förhoppning är att klubben ska kunna spegla samhället och ha representanter med så många olika erfarenheter som möjligt i dojon.

Efter lunch gnuggade vi särskilt Gohon (yakusoko-kumite). Tre ord räcker för att sammanfatta denna träning: höfter, höfter och höfter.

Sedan kom Sensei Peter från vår systerklubb i Alvik som arbetar som sjukgymnast. Han gick igenom hur vi hanterar olika skador akut i dojon. Vi fick också prova att linda en tänkt sträckning/bristning eller stukad fot. Sempai Pavle fick först vara försökskanin och när hans fot var grågrön efter tjugo minuter förstod vi ungefär hur hårt lindan ska sitta. Man ska också tänka på att linda utifrån och mot hjärtat och göra det så snabbt som möjligt efter skadetillfället – även om man senare ska uppsöka sjukhus.

 

Sensei Peter gick också igenom uppvärmning och rådde oss att med vår åldersspridning avstå från hopp och spänstiga övningar i uppvärmningen. Att tänka både tänj och stretch kan vara ett bra tips så att det inte blir för lång och stillasittande strech då man riskerar att bli kall.

Timmarna gick fort och vid halvfyratiden skildes vi år efter en mycket givande dag. Vi hoppas kunna göra ett liknande upplägg nästa år och förhoppningsvis utöka deltagarantalet – vi är övertygade om att alla som undervisar i klubben skulle ha nytta av detta. Denna gång var det dock de högst graderade som fick vara med.

Tack Sensei Peter för ett givande pass.

Och tack till Idrottslyftet som möjliggjorde denna satsning.

Klicka på bilderna för att se dem fullstora.

Ni trodde väl inte att jag glömt foten?!