Senior-EM gick i Budapest 9-12 maj. Karin berättar om hur det kändes att representera Sverige.
EM i karate avgjordes 9-12 maj i Budapest, Ungern. Det var 497 tävlande på plats från 45 länder. I min klass, damernas kata var det 28 deltagare. Landslaget reste till Budapest 7 maj, men vägen resa mot EM startade långt innan dess. Efter VM i november började planeringen och träningen inför EM, och när jag blev uttagen till EM i februari var det skönt att veta att jag var på väg till EM – på riktigt!
Efter många träningstimmar och förberedelser var det dags – den 9 maj. Lottningen visade att jag skulle möta Mirna Senjug från Kroatien i första omgången. En välmeriterad utövare med bland annat 3 EM guld och ett VM brons. Jag visste också att i min pool fanns starka nationer som Serbien och Spanien så det var nog vinna eller försvinna i första omgången.
Jag och förbundskapten Azem Barakovic hade bestämt att jag skulle göra Kururunfa. Jag gick ut på mattan och det var ett tryck i hallen, applåder, hejarklackar och speakers . Helt underbart att känna den stämningen, det är ju trots allt få tillfällen man tävla under de omständigheterna. Jag kände mig stark och snabb och det var riktigt kul att vara på mattan. Kroatiskan gjorde Annan, det blev en jämn match men 3-2 till henne och jag var så besviken. Kroatiskan vann nästa match över Danmark men åkte sedan ut mot Serbien. Högst på pallen i damernas kata var Spanien, tvåa Italien och bronsen gick till Serbien och Frankrike.
Och tävlingen var över…nu väntade en tomhetskänsla. Jag har så länge tränat med siktet inställt på denna dag – denna tävling – och resultatet blev inte det jag hoppats på.
Det är alltid med stolthet jag representerar Sverige, det är en speciell och bra känsla att stå med landslagsdräkt med nummerlappen på ett stort mästerskap och efter alla timmar i dojon, gymmet och i löpspåret – känna att det är nu det gäller!
Till detta EM var vi fem tävlande som var uttagna att representera Sverige, jag i damernas kata, Jesse Enkamp i herrarnas kata, Gulsah Akdag i kumite -50 kg, Hana Antunovic i + 68 kg och Sadik Sadik i – 75kg. Tyvärr blev det inga medaljer detta mästerskap, men många erfarenheter och lärdomar fick vi med oss hem.
Jag vill tacka alla ni som stöttat mig inför EM, jag är nöjd med uppladdningen och formtoppningen, och nu väntar en period av tuff träning som ska göra mig ännu bättre.
