Träning i Hombu Dojo, Tokyo

Efter att ha fått ett stipendium genom Prins Bertil och Prinsessan Lilians Idrottsstiftelse kunde jag besöka Japan för träning 27:e oktober till 12:e november.

Varje specialidrottsförbund anslutet till RF rangordnar sina sökanden till stipendiet och jag är tacksam för att Svenska Karateförbundet valde att ge mig chansen. I ansökan berättade jag om min önskan att fortsätta min tekniska träning i I.K.G.A Hombu Dojo men även min avsikt att undersöka hur synen på ledarskap ser ut inom Budo, vad som förväntas och hur man kan utveckla dessa kvalitéer. Resan har varit mycket givande ur alla aspekter: som karate-ka, instruktör, klubbledare och människa.

Det händer något när man är helt fokuserad. När jag kom till Tokyo 2002 hade jag tränat intensivt en lång period. Där kom en plötslig insikt en dag i Hombu Dojo när jag stod i Sanchin Kamae. Jag visste inte vad – men jag visste helt säkert. Det gick många år innan en stund av visshet dök upp igen.
Det händer något när man är helt fokuserad och inte har några hinder i vägen. Kanske för att sömnen är kort och middagarna oftast från Family Marts utbud på vägen hem sent efter träningen. Kanske för att man känner tillit och ingen önskan att ifrågasätta någonting. Man vet helt säkert att sammanhanget är rätt. När man litar på någon river man sina murar eftersom man inte känner behov av att försvara eller förklara sig, när man litar på någon är man inte rädd att förlora något eller intresserad av att vinna något, man är villig att ge allt man har i stunden.
Jag undrar om man verkligen kan lära sig något väsentligt av en lärare man inte litar på?

Jag tror att de flesta andra människor hittar sin visshet på andra ställen. Jag har fått den genom att förbereda mig länge inom Goju-Kai Karate-Do och nu som en gåva från Saiko Shihan att förvalta. Det är inget man kan förvänta sig att få mera av. Det är mitt ansvar att ta den tillvara och få den att växa.

Jag fokuserar gärna på träningen i Tokyo. Förutom att jag inte shoppar är jag usel på sightseeing. Men även där hade Saiko Shihan och hans fru vänligheten att vidga mina vyer. Jag fick besöka den vackraste trädgård jag sett, svavelosande källor som kvävde allt liv, göra en teceremoni och besöka Kyudo-träning… se Mästare fylla upp en Dojo utan tak.

Tack och lov är det inget speciellt med mig alls. Jag hade bara turen att välja rätt när jag såg en annons om Gojukai Seinan Karateklubbs dagträning i DN för 23 år sedan. Det finns inga hemligheter för en exklusiv skara, det enda som betyder något är viljan, tålamodet och engagemanget.
/Emma

Hombu Dojo, sittande: Akao Shihan, Saiko Shihan, Gohei Shihan, undertecknad

Hombu Dojo, sittande: Akao Shihan, Saiko Shihan, Gohei Shihan, undertecknad

Hakone Museum Of Art

Hakone Museum Of Art