Profilen – Julia Larsson!

Träna, tävla, undervisa – plugga, övningsköra, umgås med familj och vänner – kanske har Julias dygn mer än 24 timmar, ta reda på det här:

– Hej Julia! Vad kul att du ville vara med som vår ”Profil”!
Vi börjar med en lätt fråga: Hur länge har du tränat karate?
– Jag började träna karate när jag var 10 år, så nu har jag tränat i över 7 år.

– Varför började du med just karate och hur hittade du till vår klubb?
– Det var nog egentligen bara en slump att jag började träna just karate, för jag ville börja på någon form av kampsport eftersom jag tyckte att det såg coolt ut. Precis innan jag skulle börja 4:an såg mamma en utav klubbens affischer och det ledde till att jag testade på.

Julias första klubbmästerskap

Julias första klubbmästerskap!

– Nu har du ju tränat många år – vad är det som gör att du fortsätter?
– Det som har gjort att jag fortsätter gå till träningen år efter år är att jag aldrig har känt att det har varit tråkigt eller jobbigt att gå dit.

– Vad är roligast tycker du? Och vad är den största utmaningen med träningen?
– Det roligaste är nog den gemenskapen som finns inom klubben som gör att för mig så har klubben blivit som min familj och att jag hela tiden utvecklas och att det är så mycket variation på träningarna så att man aldrig tröttnar. Den största utmaningen är nog att ständigt utveckla sig och förbättra alla detaljer – det är det som är intressant och får mig att fortsätta träna och det blir min drivkraft.

Julia tränar i Eskilstuna Hombu Dojo

Julia tränar i Eskilstuna Hombu Dojo

– Har karaten gett dig något du haft nytta av utanför dojon?
– Karaten har hjälpt mig utanför dojon på så sätt att jag var oerhört blyg när jag började träna men tack vare karaten har jag blivit mycket mer självsäker och det är mycket lättare att hålla redovisningar eller liknande i skolan.

– Du har också tävlat mycket i både kata och kumite. Hur länge hade du tränat när du började tävla?
– Om jag minns rätt så hade jag tränat i 2 år innan min första tävling utanför klubben, dock tävlade jag bara i kata då men det tog inte alls lång tid innan jag började tävla i kumite också.

– Finns det något du önskat att någon berättat för dig som du inte visste innan du ställde dig på tävlingsmattan första gången?
– Det jag önskar att någon hade sagt till mig innan jag stod på mattan för första gången är att oavsett hur det går så är det hur roligt som helst och vad det gäller kumiten så är adrenalinkicken som man får under en match helt unik och härlig (det tog dock några matcher innan jag riktigt vande mig vid den känslan).

Julia kör kumite på SM 2017

Julia kör kumite på SM 2017

– När ska du tävla nästa gång? Jag har hört ryktas om en lag-kata satsning – när tror du att ni kan tävla med laget?
– Nästa tävling blir under våren och laget gör väl debut på tävling när vi har tränat på samma träning ett par gånger först men förhoppningsvis någon gång under våren!

Glatt katalag!?

Glatt katalag!?

– Nu har du 4:e kyu och med högre grader följer mera ansvar. Du hjälper till att träna Junior-grupperna, hur var det att börja undervisa? Läskigt eller kul eller bådadera?
– Till en början var det väldigt ovant minst sagt och nervöst men jag har aldrig känt att det har varit läskigt på något sätt bara roligt och utmanande. Eftersom man bara är van vid att göra som man blir tillsagd av Shihan, Sensei, någon Sempai eller andra högre graderade och plötsligt är man den som ska säga vad andra ska göra.

– Har du några tips till andra vad man kan tänka på när man undervisar barn?
– Ett tips till de som undervisar barnen är att ha tålamod med barnen då det inte alltid är så lätt för dem att koncentrera sig.

Julia visar kumite-moves

Julia visar kumite-moves

– Karate har ju en hierarkisk tradition. Jag funderar på om det kan få särskilt ungdomar att tveka på om karate är något för dem. Är det något du tänkt på?
– Jag har nog aldrig riktigt funderat över den hierarkiska traditionen speciellt mycket eftersom jag började när jag var 10 år och då följde det sig naturligt att lyssna på de som undervisade och nu efter dessa åren har det blivit en vana och det känns självklart att de som är högre graderade ska dela med sig av sin kunskap till de som är lägre graderade och inte tränat lika länge. Jag aldrig har motsatt mig denna hierarkiska ordning eftersom den bygger på respekt till de som har tränat längre och har högre grad än dig.

– Förutom att träna en massa studerar du mycket, vilken linje går du? Hur får du ihop träning, undervisning och plugg?
– Jag går just nu i 2:an på natur-naturlinjen i gymnasiet vilket innebär en hel del plugg men jag tror inte att jag skulle klara av den linjen utan att några gånger i veckan få ett avbrott från pluggandet och gå och träna eller undervisa och tänka på något helt annat. Träningen har alltid varit en plats där jag har kunnat slappna av och inte stressa över skolan så jag har alltid haft det som en prioritering att hinna med att träna så mycket som möjligt.

Kata Tensho

Kata Tensho

– Har du tid för något annat ibland och vad tycker du om att göra då?
– När jag inte tränar eller pluggar gillar jag att vara med min familj och kompisar eller att resa.

– Berätta gärna om något karate-minne som gör dig extra glad!
– Jag har så många underbara karate-minnen så det är för svårt för mig att välja!

Ett fint karate-minne!

Ett fint karate-minne!

– Tack Julia för att du tog dig tid att dela med dig av ditt liv i dojon och utanför. Vi hoppas på många fler karate-år tillsammans!

Camilla, Julia och Vilma på Seinans 30-årsfest!

Camilla, Julia och Vilma på Seinans 30-årsfest!

/Vid pennan
Emma