![\"Hombu](\"http:\/\/media2.karategojukai.org\/2017\/12\/IMG_4344-e1512335130557.jpg\")
<\/a>Hombu Dojo, sittande: Akao Shihan, Saiko Shihan, Gohei Shihan, undertecknad<\/p><\/div>\n
Efter att ha f\u00e5tt ett stipendium genom Prins Bertil och Prinsessan Lilians Idrottsstiftelse kunde jag bes\u00f6ka Japan f\u00f6r tr\u00e4ning 27:e oktober till 12:e november.<\/p>\n
Varje specialidrottsf\u00f6rbund anslutet till RF rangordnar sina s\u00f6kanden till stipendiet och jag \u00e4r tacksam f\u00f6r att Svenska Karatef\u00f6rbundet valde att ge mig chansen. I ans\u00f6kan ber\u00e4ttade jag om min \u00f6nskan att forts\u00e4tta min tekniska tr\u00e4ning i I.K.G.A Hombu Dojo men \u00e4ven min avsikt att unders\u00f6ka hur synen p\u00e5 ledarskap ser ut inom Budo, vad som f\u00f6rv\u00e4ntas och hur man kan utveckla dessa kvalit\u00e9er. Resan har varit mycket givande ur alla aspekter: som karate-ka, instrukt\u00f6r, klubbledare och m\u00e4nniska.<\/p>\n
Det h\u00e4nder n\u00e5got n\u00e4r man \u00e4r helt fokuserad. N\u00e4r jag kom till Tokyo 2002 hade jag tr\u00e4nat intensivt en l\u00e5ng period. D\u00e4r kom en pl\u00f6tslig insikt en dag i Hombu Dojo n\u00e4r jag stod i Sanchin Kamae. Jag visste inte vad – men jag visste helt s\u00e4kert. Det gick m\u00e5nga \u00e5r innan en stund av visshet d\u00f6k upp igen.
\nDet h\u00e4nder n\u00e5got n\u00e4r man \u00e4r helt fokuserad och inte har n\u00e5gra hinder i v\u00e4gen. Kanske f\u00f6r att s\u00f6mnen \u00e4r kort och middagarna oftast fr\u00e5n Family Marts utbud p\u00e5 v\u00e4gen hem sent efter tr\u00e4ningen. Kanske f\u00f6r att man k\u00e4nner tillit och ingen \u00f6nskan att ifr\u00e5gas\u00e4tta n\u00e5gonting. Man vet helt s\u00e4kert att sammanhanget \u00e4r r\u00e4tt. N\u00e4r man litar p\u00e5 n\u00e5gon river man sina murar eftersom man inte k\u00e4nner behov av att f\u00f6rsvara eller f\u00f6rklara sig, n\u00e4r man litar p\u00e5 n\u00e5gon \u00e4r man inte r\u00e4dd att f\u00f6rlora n\u00e5got eller intresserad av att vinna n\u00e5got, man \u00e4r villig att ge allt man har i stunden.
\nJag undrar om man verkligen kan l\u00e4ra sig n\u00e5got v\u00e4sentligt av en l\u00e4rare man inte litar p\u00e5?<\/p>\n
Jag tror att de flesta andra m\u00e4nniskor hittar sin visshet p\u00e5 andra st\u00e4llen. Jag har f\u00e5tt den genom att f\u00f6rbereda mig l\u00e4nge inom Goju-Kai Karate-Do och nu som en g\u00e5va fr\u00e5n Saiko Shihan att f\u00f6rvalta. Det \u00e4r inget man kan f\u00f6rv\u00e4nta sig att f\u00e5 mera av. Det \u00e4r mitt ansvar att ta den tillvara och f\u00e5 den att v\u00e4xa. <\/p>\n
Jag fokuserar g\u00e4rna p\u00e5 tr\u00e4ningen i Tokyo. F\u00f6rutom att jag inte shoppar \u00e4r jag usel p\u00e5 sightseeing. Men \u00e4ven d\u00e4r hade Saiko Shihan och hans fru v\u00e4nligheten att vidga mina vyer. Jag fick bes\u00f6ka den vackraste tr\u00e4dg\u00e5rd jag sett, svavelosande k\u00e4llor som kv\u00e4vde allt liv, g\u00f6ra en teceremoni och bes\u00f6ka Kyudo-tr\u00e4ning… se M\u00e4stare fylla upp en Dojo utan tak. <\/p>\n
Tack och lov \u00e4r det inget speciellt med mig alls. Jag hade bara turen att v\u00e4lja r\u00e4tt n\u00e4r jag s\u00e5g en annons om Gojukai Seinan Karateklubbs dagtr\u00e4ning i DN f\u00f6r 23 \u00e5r sedan. Det finns inga hemligheter f\u00f6r en exklusiv skara, det enda som betyder n\u00e5got \u00e4r viljan, t\u00e5lamodet och engagemanget.
\n\/Emma<\/p>\n